Irmelin Sandman-Lilius: Främlingsstaden

Irmelin Sandman-Lilius: Främlingsstaden

• Bonniers, 1985; inbunden bok, skyddsomslag, 316 sidor, illustrerad med teckningar av författaren
• Skyddsomslaget har några limmade revor i övre kanten. Boken är i gott skick
• PRIS: 2 euro + frakt 4,50 euro som brev inom Finland och Åland = 6,50 euro
• GÖR SÅ HÄR: Klicka Osta = Köp, så får du ett automatiskt mejl från huutonet. Där hittar du säljarens epostadress och kontonummer. Betala t.ex. boken/tidningen + fraktkostnaderna eller be säljaren om räkning. Om du beställer flera objekt av samma säljare kan du vänta med att betala tills hela paketets innehåll är klart. Meddela säljaren vad paketet ska innehålla så skickar hen en räkning mejl.
• Postpaket till Åland är dyrare än paket inom övriga Finland. T.ex. 7 euros paket till finska fastlandet kostar motsvaras av ca 12 euros postpaket till Åland eller 11 euros matkahuolto-paket till Mariehamn. Fråga säljaren om fraktkostnader utanför Finland.

En kärleksroman, ja, men också en tidsskildring från slutet av 1870-talet, med berättelser om livet i Valamo och Petersburg, Ellens samtal i Paris med Albert Edelfelt om hans "Rida ranka", brytningen mellan ateljé- och friluftsmåleri, värnpliktsfrågan och nihilismen. Och framförallt, igen en bok om verklighetens många bottnar... Den dimensionen är trots allt den viktigaste (Vivi-Ann Rehnström, Ny Tid)

Paris på 1870-talet myllrar fram i Främlingsstaden, romansvitens tredje del. Från den lilla konstskolan i Viborg kommer Ellen till Paris; som studerande i en riktig målarakademi börjar hon ana sin egen konstnärsväg. Nya vänner omger henne, hon dras in i uppskakande öden. Hon slungas in i solhettans Provence. Men Främlingsstaden är inte bara Ellens bok utan också Rudolfs. I intensiva dikter formar han sin egen främmande evighet, diktsamlingen Himlen till fots. Baksidestext.

Tredje delen i romansviten om Ellen Skärvmarck och Rudolf Aronius.

Utdrag ur boken:

-Jag har skrivit. Jag ska bo här. Jag känner madame Holm som bor här.

-Oh lala, de där utlänningskorna som kommer drälande alla tider på dygnet och påstår att de ska bo här.

-Jag har skivit och jag har fått svar, jag har svaret här, det är överenskommet...

-Jajaja, det är möjligt att monsieur har overenskommit, man jag, la patronne, har inte gjort det, och här är fullt, ni får gå någon annanstans, dettä är ett propert ställe, vi kan inte...

-Men vart? Vart ska jag gå? Gatan gungade under Ellen. Hon frös och mådde illa. Hon lutade sig fram och försökte se den skarpröstade kvinnan i ögonen. Bakom henne rullade droskan i gång, men stannade igen nästan genast. Kusken morrade. Han måste backa. Han måste stiga ur och gåra någonting... med någonting.

-Paris är fullt av hotell, pensioner, av härbärgen, ni får välja själv, faites comme cous voulez.

-Men jag är främmande.

-Vänd er till polisen.

En hastig rörelse bakom la patronne, en smal varelse puffade undan henne, sköt upp dörren och kilade ut under hennes arm. - Mélie! skrek hon.

-Jaja, madame, soyez tranquille madame, Jag vet ett ställe här nära...

sökord: kvinnliga konstnärer 1800-talet bohemer konstnärsliv i Paris Frankrike kärlek tidsskildringar