Gunnel Linde: När jag var mamma (sann ber.)

Gunnel Linde: När jag var mamma

• Bra Böckers förlag, 1993; Häftad, 211 sidor, svartvita illustrationer
• Boken är i gott skick
• PRIS: 0,50 euro + frakt 4,50 euro som brev inom Finland och Åland = 5 euro
• GÖR SÅ HÄR: Klicka Osta = Köp, så får du ett automatiskt mejl från huutonet. Där hittar du säljarens epostadress och kontonummer. Betala t.ex. boken/tidningen + fraktkostnaderna eller be säljaren om räkning. Om du beställer flera objekt av samma säljare kan du vänta med att betala tills hela paketets innehåll är klart. Meddela säljaren vad paketet ska innehålla så skickar hen en räkning mejl.
• Postpaket till Åland är dyrare än paket inom övriga Finland. T.ex. 7 euros paket till finska fastlandet kostar motsvaras av ca 12 euros postpaket till Åland eller 11 euros matkahuolto-paket till Mariehamn. Fråga säljaren om fraktkostnader utanför Finland.

I den här boken har författarinnan försökt komma ihåg sin egen tid som småbarnsmamma, vilka avsikter hon hade och vilka fel hon gjorde, när hon så småningom blev mamma till tre barn. Hon vill redovisa livet när det är som bäst och övertyga sig själv och andra om att det roliga i livet är lika verkligt som det onda och att varje människa har sitt livs chans att välja sin insats.

I boken ingår massor av levande exempel från författarinnans vardag tillsammans med sina tre barn samt efteråt gjorda, kloka reflexioner över vad som gick snett och vad som hade varit ett bättre alternativ:

Så det enda raka med småbarn (1-3 år) är att inte upplysa dem om vad de inte får, men däremot om vad de gör bra. När ungen alltså hämtar sina skor när man ska gå ut, ger man sitt livligaste bifall, småler och klappar omden. När ungen hittar blomkålsbitar i sin mun och slänger dom på golvet, håller man masten och låtsar om ingenting. Vid nästa blomkålsbit pekarman på tallrikskanten och säger: Där! Om babyn alls fattar vad man menar, är det mer än troligt att den lägger dit blomkålen. Då slipper man ömsesidig irritation. Ett försöka uppfostra barn genom att säga "Nej!" och "Låt bli! hela tiden är ju som att försöka lära någon multiplikationstabellen enligit uteslutningsmetoden: Fem gånger fem är intee nittiotvå, fem gånger fem är inte sextiofyra, fem gånger fem är inte tressiosex... Man har inte lärt dem någonting förrän man har visat det riktiga.

Rätta sinnesinställningen när man tänker lära dom något är "går det så går det!" (enligt min och grönländarnas filosofi). Alla spelregler som förutsätter att bollen ska mål nu genast blir kraschlandingar. Ens uppmuntrande eller krävande sinnestämning gör hela skillnaden. För större barn spelar ens inställning samma roll; Dom kan fås att ställa upp på det mesta, så länge man talar vänskapligt. Samma barn som inte ens vill vara med om sånt dom själva gillar, när man är arg och illvilligt stämd.

Det är ingen tvekan om att man lär ut känslor samtidigt med allt annat. Man får tillbaka sina utbrott, sitt tålamod eller sin medkänsla i samma situationer där man lät dom små härmfåglarna uppleva dem. Om man vill leva resten av sitt liv i entusiasm, vänligt bemötande, intressanta diskussioner, skoj och allmän vettighet, så ska man bara visa det och låta blir resten. Lätt som en plätt, inte sant? (s. 108)

sökord: barnuppfostran att vara mamma småbarn barnfamiljer biografier självbiografier sanna berättelser om barn uppfostran familjeliv elämänkerrat ja muistelmat barn lapset kasvatus böcker på svenska böcker