Gund v. Numers-Snellman: Legenden om Iserim

Gund von Numers-Snellman: Legenden om Iserim

• Schildts förlag, 2. upplagan 1946; trådhäftad med mjuka pärmar, 263 sidor
• En del småfläckar på pärmen. Sidorna gulnade, till stor del ännu ouppsprättade (måste öppnas med pennkniv innan man läser)
• PRIS: 1 euro + frakt  som brev 4,50 euro inom Finland och Åland = 5,50 euro
• GÖR SÅ HÄR: Klicka Osta = Köp, så får du ett automatiskt mejl från huutonet. Där hittar du säljarens epostadress och kontonummer. Betala boken/tidningen + fraktkostnaderna eller be säljaren om räkning. Om du beställer flera objekt av samma säljare kan du vänta med att betala tills hela paketets innehåll är klart. Meddela säljaren vad paketet ska innehålla så skickar hen en räkning mejl.
• Postpaket till Åland är dyrare än paket inom övriga Finland. T.ex. 7 euros paket till finska fastlandet kostar motsvaras av ca 12 euros postpaket till Åland eller 11 euros matkahuolto-paket till Mariehamn. Fråga säljaren om fraktkostnader utanför Finland.

Legenden om Iserim låg bevarad i en blå kista och blev en del av Lenas liv. Genom ett porträtt levde en kvinna från det förflutna vidare i hennes medvetande. Iserim hette egentligen Iseau-Marie och kom för fyrahundra år sedan från Frankrike till en stenborg i Livand... En historisk berättelse om en kvinnas kamp för lycka och frihet vävd samman med ett kvinoöde i nutid. Boken handar nämligen också om berättaren Lena, som är gift med en invalid. Hennes man Erik har skadats svårt i en flygolycka och bl.a. mistat ena armen. Parets hemliv är inte lätt...

Berglit Hildegrund Margerith von Numers-Liljeblad, med författarnamnet Gund von Numers eller von Numers-Snellman (född i Kimito 1901, död i Västerås, Sverige 1984) var en finlandsvsenks författare.

Gund von Numers arbetade bl.a. som huvudredaktör för tidskriften Våra Kvinnor 1928–1930 och under perioden 1943–1948 inom Mannerheims barnskyddsförbund. Hon var först gift med generalmajor Aarne Snellman och efter makens död 1942 gifte hon sig en andar gång i Sverige.

Utdrag ur boken:

Lilla San Christoforo, du bär all världens synd och sorg genom vattenvirvlarna, och jag bär mitt eget jag, som snigeln bär sitt hus. Du är stor och stark och svartskäggig, men här i min hand är du mycket liten. Jag är en stark kvinna, jag också, en lång, självmedveten kvinna med en auktoritativ röst. Engång var den mjuk och varm, men det var länge sen. Jag öä mycket liten i handen på Den, som ville skapa mig till någonting, men glömt mig för länge sedan. Jag bär på mitt eget jag, och jag är så innerligt trött på det. Trött på att vara ansvarsmedveten och plittrogen, trött på att ta allting hett och svårt, trött på att förakta. Är det ett för stort ord nu igen? Medeltida. Kvinnor ska vara små, små hjärnor och små hjärtan. Små dygder och små fel.

Du Gud, varför måste en människa bära sitt eget leda själv ett helt liv? Jag har väl läst det någonstans, att människor är som vin - de dåliga årgångarna tål inte att lagras, de blir sura och mister sin bouquet, de ädla vinerna blir bara ädlare med åren. Det är ganska bittert att tänka på sig själv som en dålig årgång.

Jag får väl sona den bitterhet jag känt, alla lömska tankar jag gått och närt - all hårdhet. Om det är sant som teosoferna säger, att tanken betyder lika mycket som gärningen, är jag dömd för nästa liv. Jag har inte mördat och jag har inte stulit och inte begåttt hor och inte burit lust till min nästas ägodelar - har jag inte? Det enda jag inte gjort i mina tankar är att stjäla. Det har jag gjort i verkligheten, om det var stöld att undanhålla Erik prästens papper. Men vad än nästa liv ska göra med mig - pliktkänslan lär jag väl slippa. Den torde vara förbrukad nu. (s. 76-77)

sökord: kvinnor sjukdom bitterhet kvinnoödern medeltiden finlandssvenska författare finlandssvensk litteratur